Teddybears

Över 25 år efter det banbrytande albumet "Rock’n’Roll Highschool" ger sig Teddybears återigen ut på vägarna för en Sverigeturné. Den här gången utan de ikoniska björnmaskerna som kommit att bli en av svensk populärkulturs mest igenkännbara symboler. I dag har genregränserna i stort sett kollapsat. Olika uttryck korsbefruktas ständigt och ingen höjer längre på ögonbrynen över oväntade kombinationer. Så såg det inte ut år 2000. Då var gränserna betydligt tydligare, viktigare och mer bevakade. När Teddybears släppte det hypereklektiska albumet "Rock’n’Roll Highschool" var de därför inget mindre än pionjärer. Albumet gick rätt in på förstaplats på den svenska topplistan och belönades med fyra Grammis, däribland för Årets Album, och blev startskottet för en period där Teddybears gick från svenska klubbar till MTV, internationell radio, världsturnéer och tv-framträdanden hos både David Letterman och Jimmy Kimmel. Bandet rev murarna mellan punk, hiphop, elektroniskt, dancehall och pop långt innan resten av musikvärlden kom ikapp. Samtidigt fortsatte bandet att göra musik som lät som ingen annan och påverkade betydligt fler än de själva verkade intresserade av att prata om. “Vi vet fortfarande inte riktigt vad Rock’n’Roll Highschool är. Men många andra verkar göra det.”, säger bandet. I höst tar Patrik Arve samt bröderna Joakim och Klas Åhlund albumet tillbaka till klubbarna. Denna gång utan de numera ikoniska björnmaskerna – masker som burits vid varje framträdande sedan 2005. För att kommentera de ständiga ryktena om att det inte alltid är medlemmarna själva som stått bakom maskerna låter bandet hälsa: ”Våra stand-ins sedan 15 år är på rehab. Den här turnén verkar vi få göra vi själva.” Och kanske passar det perfekt, för Teddybears har aldrig handlat om maskerna utan om energin. Om punkens rastlöshet, popmusikens omedelbarhet och den där känslan av kontrollerat kaos som förvandlat deras konserter till maximalistiska urladdningar med allsångspotential. Det lär inte bli mindre intensivt nu.