Sara Parkman

Få artister har förändrat en tradition så radikalt, och samtidigt så varsamt, som Sara Parkman. Under

det senaste decenniet har hon omformat den svenska folkmusiken inifrån genom att behandla den

som en levande, föränderlig uttrycksform där historia och samtid tillåts samexistera. Genom detta

arbete har Parkman vuxit fram som en av sin generations mest tongivande röster och riktat nytt ljus

mot en tradition som länge befunnit sig i marginalen. Längs vägen har hon belönats med Grammisar,

DN:s Kulturpris och Ulla Billquist-stipendiet, sålt ut turnéer och etablerat sig som en av de mest

kompromisslösa och angelägna rösterna i svenskt kulturliv.

Med en sommarturné och det hyllade albumet "Aster, atlas" i ryggen ger sig Sara Parkman åter ut på

vägarna för en höstturné. Skivan tar sin början i en oväntad återfunnen tro på konsten, i en förfallen

trädgård i de franska bergen, och växer därifrån till ett verk om arbete, skönhet, sorg, förruttnelse

och hopp. Här korsas vallåtar med körmusik, pulserande elektronik med uråldriga traditioner, medan

trädgården blir en bild för allt det levande vi försöker vårda trots att vi vet att det en dag kommer att

försvinna. Resultatet är ett av årets mest hyllade svenska album – stort, andligt, jordigt och djupt

mänskligt på samma gång. Och precis som alltid finner Parkmans musik kanske sin allra starkaste

form på scen, där det ceremoniella möter det intima och varje konsert känns lika mycket ritual som

framförande.